Utflykt till Marstrand och härlig, härlig påfyllning av hav och luft. Jag tror jag fattade beslutet att anmäla mig till kursen CVP på bänken i februarisolen när jag lyssnade på de sällsynt tramsiga fågelljuden. Klockan var straxt efter två. Jag åt en helt stelfrusen snickersglass och tappade chokladflisor på jackan. Samtidigt tänkte jag att jag kommer ångra om jag inte försöker. Om jag ändå ska prova någon gång, varför inte nu? Jag tappar bara tid, det blir inte smidigare sen. Det är dags att återigen leva efter det som jag hade som kompass när jag var yngre – man ångrar oftare det man inte gjorde. Flyger det så är det underbart. Om det inte gör det så vet jag åtminstone det.
Utflykt till Marstrand